Typhus

Sommaren 1908 stod det första huset i Gamla Enskede klart. Därmed inleddes en för Sverige helt ny typ av stadsanläggning – trädgårdsstaden – kommunalt planerad på stadens egen mark och med det egna hemmet som ideal.

En grundläggande princip för bebyggelsen var att sammanhängande bostadshus i tre våningar skulle uppföras som en krans längs huvudvägarna med radhus och enfamiljshus i områdena innanför. De flesta husen är arkitektritade typhus som den så kallade Enskedevillan. Det var ett modellhem för industriarbetare som introducerades av Lantegendomsnämnden på Stockholmsutställningen 1909. Enskedevillan byggdes i ett tjugotal exemplar.

Det var meningen att området framför allt skulle innehålla radhus, som i de engelska trädgårdsstäderna, men den bostadsformen var ovanlig i Sverige och det var inte många som ville bo på det viset. Av de planerade 300 radhusen byggdes bara 37 i sex längor vid Margaretavägen, och de gick inte att sälja utan fick hyras ut. I stället dominerar parvillor och friliggande hus.

Från början hade alla byggnadstyperna enhetliga fasader och takmaterial samstämmig färgsättning och likartat utformade staket och grindar.

Byggare var AB Hem på landet bildat 1899, Lantegendomsnämnden 1907, Stockholms stads trädgårdsstäder 1909, Stockholms stads småstugebyrå 1927 och ett flertal enskilda.

Här ett urval typhus i Gamla Enskede

Typhus I Radhus, 6 hus, 37 bostäder.

Många ansåg, som det stod i tidskriften Arkitektur år 1908, att ”Låge detta inne i staden, skulle det naturligtvis vara en mycket tilltalande bostad, men då man flyttar ut till landet för att få ett eget hem, så vänta vi oss nog något annat än denna enfamiljskasern”.